JosefinForsberg

Reading this blog you can expect the expected and enjoy normal mediocrity in a world of extraordinary uniqueness. If you want the self-proclaimed witty take on being a student of fashion journalism in London, then you've come to the right place.

Blogg

Mimosa, dans på borden och en randig kavaj

2018-07-03 15:00 StylePhotography

Jag har gått igenom mina bilder den senaste tiden och hittat godbitar från de senaste månaderna som jag känner för att dela med mig av. Godbitar som dessa. Från Valborg. När jag och Sophie möttes upp för en alldeles egen mimosa-brunch hemma hos mig som spårade ur till 90-talsdans på borden.

Jag hade för allra första gången på mig mina coola "bloggar-brillor" som jag länge gått och känt och klämt på - rädd för att jag då inte var en tillräckligt cool individ. Jag hade liksom inte tillräckligt med "influencer-pondus" tyckte jag, sådant där som alla snygga danskor på instagram kan skryta med. Sophie läxade upp mig, poängterade att det är något som jag har hittat på själv.

Kunde även slänga på mig den randiga kavajen från Cubus som jag gått och förälskat mig i - Monokromt är liksom något som alltid fungerar.

Ibland är det skönt att inte behöva skriva så mycket. Så om sig och kring sig liksom. Jag vet inte vad ni gillar, ni arma få som läser det jag skriver. Tycker ni om när jag blandar upp det lite så här?

Det gör nämligen jag.

Jag är en människa som njuter om hösten

2018-07-02 06:00 LifeThoughts

Det knastrar under fötterna från de torra löven som färgar gatorna orangea. Över axlarna har jag min vadderade läderjacka från Topshop som rycktes från en reastång i början av september och som nu, äntligen, kan användas. Nu när sommaren slår över till höst.

Visst är det märkligt att tänka tillbaka. För bara några månader sedan kunde jag glida runt och mysa i mitt arsenal av stickade tröjor, medan jag nu ligger och svettas spritt språngades. Jag tror helt enkelt att jag inte är gjord för värmen. Jag är inte gjord för att gassa i solen i timmar. Jag är inte gjord för varma bussar och tåg utan ventilation.

Eller... Jo, det är jag kanske. Bara det att jag är gjord för att leva mitt liv i naturen när vädret slår om. Ute på landet där det är full accepterat att glida runt i mjukisshorts och bikinitopp från det att man vaknar tills det att man går och lägger sig. Där kraftansträngningen inte är mer än att man behöver ta sig upp från solstolen för att hämta ännu en svalkande glass från köket.

Det är nog så det är. Nu när jag tänker efter, reflekterar lite över hösten och så där.

Måndagstankar ni vet.

Sömnlösa nätter

2018-07-01 16:01 Life

Mobilen lyser blåvit i handen. Den visar 03.22. En suck, sedan försöker jag vända på mig igen. Det tar emot, ryggen gör ont från sträckningen jag drog på mig precis när jag skulle stänga butiken. Huvudet snurrar av tankar. Ett lager liniment, en tablett - Sedan hoppas hoppas på i varje fall några timmars sömn.

Mitt liv har länge sett ut så här, redan innan jag gick och förstörde ryggen så att jag mest känner mig som en 22-årig pensionär. Jag ligger vaken in på småtimmarna med huvudet fullt av tankar. Om och men och kanske... Ord som gör att det är svårt att somna på kvällarna.

Jag borde ringa universitet i England och dubbelkolla den där saken. Jag borde leta boende, få det bekräftat. Jag borde hitta en hyrsegäst till lägenheten jag egentligen inte vill lämna. Jag borde se till att föreningen vet att jag antagligen kommer att flytta. Jag borde kontakta CSN om mitt bidrag.

Jag borde sluta tänka så mycket.

För det är tankarna som håller mig uppe om nätterna. Det är tankarna som gör att jag känner mig slö som en zombie, levande död, vilket i sin tur ger mig ångest över att inte leva sommaren i tillräcklig "carpe diem"-anda. Det är tankarna som gör att jag spontant kan brista ut i gråt eller skratt. Tankarna för mig på en lång, instabil, emotionell berg-och-dalbana som gör mig smått illamående.

Det är ju bara så det är.

Det är sådan jag är.