Det knastrar under fötterna från de torra löven som färgar gatorna orangea. Över axlarna har jag min vadderade läderjacka från Topshop som rycktes från en reastång i början av september och som nu, äntligen, kan användas. Nu när sommaren slår över till höst.
Visst är det märkligt att tänka tillbaka. För bara några månader sedan kunde jag glida runt och mysa i mitt arsenal av stickade tröjor, medan jag nu ligger och svettas spritt språngades. Jag tror helt enkelt att jag inte är gjord för värmen. Jag är inte gjord för att gassa i solen i timmar. Jag är inte gjord för varma bussar och tåg utan ventilation.
Eller... Jo, det är jag kanske. Bara det att jag är gjord för att leva mitt liv i naturen när vädret slår om. Ute på landet där det är full accepterat att glida runt i mjukisshorts och bikinitopp från det att man vaknar tills det att man går och lägger sig. Där kraftansträngningen inte är mer än att man behöver ta sig upp från solstolen för att hämta ännu en svalkande glass från köket.
Det är nog så det är. Nu när jag tänker efter, reflekterar lite över hösten och så där.
Måndagstankar ni vet.
